Med Sveriges klimat är fukt ett vanligt problem för husägare och det kan vara riktigt svårt att upptäcka både fukt, röta och mögel. Fukt sprider sig snabbt och kan bli en dyr kostnad om det inte upptäcks i tid. För att själv leta efter fukt behöver du först veta vilken typ av instrument du skall använda. Här krävs lite ”know how” och vi skall här försöka hjälpa dig på traven lite med att reda ut lite olika begrepp.

Bra att veta om fuktmätning är att det är väldigt viktigt att känna till de olika mätprinciperna vid fuktmätning innan man gör sitt val av fuktmätare. De olika fuktmätarna är anpassade för olika behov av fuktmätning. Vissa modeller använder flera typer av mätprinciper i ett och samma instrument.

Här följer en liten guide som vi hoppas du tycker är användbar.
Det finns tre typer av mätprinciper som man bör känna till i valet av fuktmätare.

Fuktkvotsmätning

Fuktkvot mäts normal endast i trä, och fuktkvoten beskrivet träets vatteninnehåll i förhållande till dess torra vikt. Man pratar om %FK (Fuktkvot) och mättnadsgraden i trä är ca 28-30%. Därefter har man nått vad som kallas fibermättnad, vilket innebär att det inte får plats mer vatten i träet. Träet droppar. Den vanligaste metoden för att mäta fuktkvot är genom att man trycker in två mätspetsar (stift) i träet. Antingen med mätarens egna stift, eller genom en extern givare. Vissa fuktkvotsmätare har skalor för olika specifika träslag och dessutom en temperaturgivare för trä som kompenserar mätvärden för temperatur.

Fuktindikering

Vid en fuktindikering mäter man ingen storhet, t.ex. fuktkvot eller luftfuktighet. Istället visar instrumentet ett indikativt utslag, som man sedan jämför mellan flera olika punkter i materialet för att se skillnaderna från punkt till punkt. Man kan på så sätt ringa in riskområden där högre indikerade utslag avviker från andra områden. Där finns således risk för förhöjt funktinnehåll i förhållande till de andra indikerade punkterna. Man bör dock skänka en tanke till rimligheten. Visar dessa förhöjda värden distinkta punkter längs en sträcka kan det kanske vara ett avloppsrör eller någonting annat som inte behöver vara just en fuktspridning.

Man kan utföra fuktindikering med hjälp av två olika metoder.
I mjuka material kan man indikera med hjälp av mätspetsar, användbart på t.ex. gips och sammansatta skivmaterial. Vissa instrument har även en funktion där man håller instrumentet mot materialet då man inte vill förstöra något, eller då materialet är för hårt för att använda mätspetsar. Speciellt användbart är oförstörande indikering vid kontroll av våtrum (t.ex. kakel, klinker, och våtrumsmatta) Oförstörande indikering kan utföras på alla typer av material.

Luftfuktighet mäts i enheten %RF, eller engelskans %RH (Relative Humidity), och denna metod används vid mätning av fukt omgivande luft, men även i betong. Om man vill mäta uttorkningen i betong så mäter man luftfuktigheten i ett borrat hål i betongplattan på ett speciellt sätt. Metoden används också framgångsrikt för att ta reda på kondensrisk i olika konstruktioner, vilket kan förebygga många stora, dyrbara, dolda och omfattande fuktskador

Sammanfattningsvis kan man säga att det är viktigt att känna till skillnaden mellan en mätning och en indikering.

Mätning: 

Ger indikativa utslag, där höga utslag påvisar risk för högre fuktförekomst än områden med lägre utslag.

Indikering:

Ger ett faktiskt mätvärde i ett känt material, t.ex. fuktkvot i trä eller %RF i betong

Relaterade artiklar